Man blir inte precis översköljd av överaskningar när man för första gången lyssnar på postrockarna Isis senaste skapelse. Man behöver bara snegla på låtarnas längd så kan man ana vad som komma skall. Så gott som alla låtar svävar över 7-minuters strecket och har en aktningsvärd doft av experiment och hallucena droger och är mest troligt inget för den kräsmagade. ”In The Absence Of Truth” innehåller stora portioner Dredg och det stämningsfulla och mörka är påtagligt influerat av Tool.
På det stora hela är ”In The Absence Of Truth” en instrumentell historia men dom stunder Aaron Turner får för sig att dela med sig av sin röst bjuds vi på en säregen kompott. För det mesta använder han en stil från det psykedeliska 70-talet men smyger även in avgrundvrål alá Dimmu Borgir lite här och var. Det tillsammans med låtvalet låter nog som en dödlig kombination men i sanningens namn upplever jag det väldigt enformigt. Idén är liksom fantastisk men det blir för mycket av det goda helt enkelt.
Jag är medveten om att en sådan här skiva tar tid att bli bekväm med. Och tro mig, den har fått min fulla uppmärksamhet under några dagar nu men jag har fortfarande svårt att förstå vad attraktionen är. Den gör sig betydligt bättre i hörlurar än i stereon men når endå inte ända fram. Kanske var man tvungen att tillbringa tid i studion med grabbarna under tiden skivan spelades in för att uppfatta det subtila dom försöker medla? Skivan är mörk, mycket mörk och gav mig en större mängd frågetecken och en och annan mardröm. Men å andra sidan var det kanske väntat.
Text: Peter Bergstrand
