Fler Skivor
Saybia
Eyes On The Highway
Machine Head
The Blackening
Vanessa
The Wise & The Constant Guardian
Finger Eleven
Them vs. You vs. Me
Isis
In The Absence Of Truth
The Haunted
The Dead Eye
 
Låtlista
 1. You Make Me Smile
 2. She's My Ride Home
 3. Into The Ocean
 4. What If We Could
 5. Hate Me
 6. Let It Go
 7. Congratulations
 8. Overweight
 9. X-Amount Of Words
10. Drilled A Wire Through My      Cheek
11. Sound Of Pulling Heaven      Down
12. Everlasting Friend
13. 18th Floor Balcony
Relaterat
The Boardwalk
Konsert
Blue October
(Universal), 2006

Texasfödda rockbandet Blue October är inget vanligt band. “Vi är svåra att förstå sig på” har dom tidigare påstått i en intervju med musikkanalen Vh1. Den som studerar och intresserar sig för låtars texter, märker ganska snart efter en stund med denna grupp, vad jag menar. Frontmannen Justin Furstenfeld har sedan bandets debutskiva, ”The Answers”, tagit med sina lyssnare på en berg-och-dalbana genom livets ockulta platser och lyckliga stunder, så pass djupt i det omedvetna så ekon dör, men för den sakens skull väldigt behärskat och utan att välta. Deras tidigare material är seriöst, och sjukligt allvarligt – i alla fall så är det menat att vara.

Så kommer uppföljaren till 2003s ”History For Sale” innehålla samma överväldigande allvar? Efter en första skumläsning genom omslaget till ”Foiled” så märker jag att jag öppnat Pandoras box. Här finns det ett varierat innehåll av svek, hat, onda tankar, och kärlek, precis som förväntat. Men efter en första repa med CD spelaren så upptäcker jag att det ljud som man associerar med Blue October har bleknat en smula. Jag möts i ”You Make Me Smile” av en ljusare klang, lättare melodier och ett högre tempo. Justins djupa karaktäristika raspröst känner man dock lätt igen men den är nu omgiven av en hel fauna med olika ljud. Jag drar snabbt åt mig öronen i misstänksamhet men ångrar det efter ett tag. Detta låter mycket fräscht och udda på samma gång.

Om det här är resultatet av ett lättare bråk med Universal, efter att både blivit sparkade samt återsignerade av samma bolag, låter jag vara osagt. Däremot så är det något som har hänt. ”In The Ocean” använder sig av uppenbara elektroniska trummor och har ett beat som platsar på de flesta dansgolv, vilket är en första för detta Austin-gäng. Tätt efter kommer ”What If We Could” som presenterar ett ärligt punk-rock sound i inledande riff, och ett smutsig rock sound i refrängen som inte heller varit en del av Blue Octobers förflutna. Historien upprepar sig var gång det skippas en låt och efter man plöjt genom skivan en första gång, så är man både matt och glatt överaskad. Man har nu lyssnat på ett rock/gospel/disco/drum’n’beat/jazz-album, utan att okontrollerat brista ut i gråt.

Det är synd att det genuina Blue October soundet man en gång lärt att älska, nu har svalnat, men man samtidigt glatt välkomnar det nya. Skivans första singelsläpp ”Hate Me” har snurrat en längre tid på diverse webbsidor och samlat en stor publik redan innan releasen och det märks att jag inte är ensam om att uppskatta detta nyskapande ljud efter lite slösurfning på diverse forum.

Det finns ”vanligare” låtar också och då speciellt ”Let It Go”, en tårdrypande ballad som får vilken människa som helst att tänka tillbaka på alla vackra eller sorgliga stunder man genomgått i livet, och det med ett ackompanjerande munspel. I vissa stunder blir det lite för mycket av det goda dock, vilket tydligt visar sig i den absurt upplagda ”Drilled A Wire Through My Cheek” och odramatiska ”Sound Of Pulling Heaven Down”. Men det går an i alla fall om man har en livlig fantasi. För att detta är bra – mycket bra.

Text: Peter Bergstrand

Publicerad 17 April 2006