Kamelot har länge varit ett band som spelat i den högsta hårdrocksligan. Ända sedan norrmannen Roy Kahn tog över mikrofonen på 1998 års ”Siége Perilus” har bandet släppt högkvalitativa power metal skivor som tänjt på genrens gränser. Kahn har definitivt en av metalvärldens starkaste och mest känslofulla röster och med den musikaliska uppbackning han får av sina medmusikanter, anförda av gitarristen Thomas Youngblood, når detta skyhöga höjder.
Det märks på ”The Black Halo” att bandet mognat som låtsnickare, uttryckssätten i låtarna blandas upp betydligt mer än vad de tidigare gjort. De tidigare nästan ständigt närvarande dubbla baskaggarna har till stor del fått stryka på foten för att ge plats till betydligt mer subtila rytmer från trummisen Casey Grillo. Lyssna på höjdarlåten ”Moonlight” som exempel på bandets nya anslag såväl som det elakaste gitarriff herr Youngblood någonsin komponerat.
Precis som på ”Epica” (2003) gästas ”The Black Halo” av Metal-celebriteter. På denna skiva är det dock inte Rhapsody-gitarristen Luca Turilli som gör visit utan istället Stratovarius-keyboardisten Jens Johansson och den i sammanhanget otippade Shagrath från norska black metal-bandet Dimmu Borgir. Shagrath kan höras i inledande dängan ” March of Mephisto” och åttaminuters eposet ”Memento Mori” medan Jens trakterar keyboarden bland annat i dubbeltrampsorgien "When the Lights Are Down".
Att Kamelot lyckats skapa vad som i mina öron låter som ett mästerverk står klart redan efter några genomlyssningar. Lyssnar man några gånger till träder de musikaliska och de dramatiska, nästan teateraktiga nyanserna fram. Skivan är stor och rymmer ett djup som håller för upprepade spelningar. Jag väntar redan girigt på nästa Kamelotsläpp.
Text: Martin Trägårdh
